F.A.Q.

Vad bör man tänka på innan man köper valp för första gången?
Vilket slags koppel o halsband är bra att ha i början?
Vad innebär Strikt Ägaransvar?
När kan man börja träna lydnad med sin valp?
Vad är en Pulpa?
Hur ska man veta hur långt in man kan klippa klorna?
Vad kan man använda om man klippt klorna för långt så att man har klippt i pulpan?
Vad kan man ge sin hund för att undvika beläggningar eller plack på tänderna?
Hur ska man göra för att lära sin valp att kunna hälsa på andra hundar dom första gångerna?
Var skall valpen sova?
Rumsrenhet
Ensam hemma
Lek
Inkallning
Hur ofta och varför ska man avmaska ?
Hur kan man skydda sig mot fästingangrepp?
Vaccinering
vad är Skendräktighet hos tik?
Vad är noskvalster?

Vad bör man tänka på innan man köper valp för första gången?

Det är ett stort beslut som bör vara väl genomtänkt. Ett lyckat hund köp fordrar insikt om en brukshunds behov och vilka krav den ställer på tillvaron. Dobermann är en arbetskrävande hund. Den vill jobba, den måste få jobba, för att bli harmonisk. Vuxen och vältränad orkar Dobermann i det närmaste hur mycket som helst. Det låter sig inte göras att trötta ut den enbart genom fysisk ansträngning. Tvärtom, ju mer man motionerar hunden, desto mer kräver den.

Att ha hund är inte alltid lätt och bekvämt, tvärtom är detta ett av de mest krävande husdjur man kan ha. Dagligen krävs att man lägger kunskap, tid, intresse och engagemang i sitt hundägande. Dessutom ställer samhället och människorna en hel del krav på varje hundägare. Att vara hundägare är en livsstil och ett heltidsintresse för hela familjen. All tid som husse eller matte inte ägnar åt den, aktiverar den sig själv. Det ska sägas på en gång: en Dobermann kan vara mycket påhittig i det avseendet! Dobermann är ingen ras som rekommenderas för den oerfarne.

Många hundar avlivas helt i onödan, därför att de köpts/tagits emot utan en ordentlig planering och tillräcklig kunskap. Det är lätt att falla för en söt liten 8-veckorsvalp och låta den följa med hem. Men liten blir stor och den söta lilla valpen blir en ganska odräglig ung hund. Det är då man börjar inse att det är mycket jobb med att ha hund. Har man då dessutom råkat välja en ras/hund typ som inte passar ens personlighet eller den aktuella livssituationen, ja då kan problemen kännas oövervinneliga.

Det är också mycket viktigt att du som valpköpare blir nöjd med din valp så hundinnehavet blir så trevligt som du har tänkt dig. För att detta ska uppnås krävs det vissa förutsättningar. När man nu tagit det stora beslutet att välkomna en valp som ny medlem av familjen vill jag att du tänker igenom vad det innebär för dig och din familj. Du bör vara medveten om att en valp tar mycket tid i anspråk, att den inte kan lämnas ensam i början och inte bör vara ensam längre stunder under lång tid framöver. Det är som att få ett barn i familjen när det gäller tid och arbete.

När det gäller det ekonomiska skall man veta att själva inköpet är en engångskostnad men under hundens första två år kommer det att spenderas en större mängd pengar på Foder, vatten & matbar med skålar, vetbed, kopplet & halsband. Veterinärkostnader i form av hälsotester vaccinationer etc., Mentaltester är en annan del som kostar samt klubbavgifter, registreringar i diverse organisationer & en mängd tillbehör. Utöver detta tillkommer avgifter för utbildning av er hund men framförallt er själva i form av brukshundklubbar, rasklubbar och även skönhetstävlingar dvs. utställningar. Sedan har vi det där med hundförsäkring & hemförsäkring. Den som knappt har råd med att införskaffa en hund bör tänka sig ett, två och till och med tre gånger innan! Det kostar mycket pengar att vara hundägare!

Vilket slags koppel o halsband är bra att ha i början samt vad är koppelvana?

annie nordina

Det är bra att inhandla ett läderkoppel runt 1 1/2 till 2 meter samt ett läderhalsband som man kan göra nya hål i emellan de redan existerande för valpen växer fort. Börja snart med lite träning i koppel. Kopplet skall hänga löst. Låt inte valpen dra, ge ett försiktigt ryck när den försöker, samtidigt med ordet NEJ. Hjälp valpen Valpen skall uppehålla sig innanför kopplets längd. Den skall aldrig få lov att dra i kopplet. Drar valpen i kopplet, får den ett bestämt NEJ - ett ryck i kopplet och BERÖM när den går fint. Du får försöka med att vara lite intressant för valpen så den har anledning att vara i din närhet. Prata med valpen, smek den i mungipan, klappa den på sidorna detta gör det också lättare för valpen att följa med dig och gå fint i koppel i stället för att dra. Möte med människor och djur När du möter andra hundar eller folk, dra inte till dig valpen, men försök att avleda den, prata med den och hjälp den förbi. Om valpen ändå vill fram, ge den ett NEJ och ett ryck i kopplet så valpen kommer i rätt riktning. BERÖM valpen när den igen går där den skall. Det är du som bestämmer om valpen får hälsa och det får den inte alltid, det är svårt att vänja bort den ovanan om hunden tror den måste hälsa på alla som den träffar! Ibland får valpen hälsa på andra hundar i koppel. Låt inte valpen göra följande dra i kopplet leka med kopplet. LÅT VALPEN SPRINGA LÖS För valpens mentala hälsa är det mycket viktigt att den får springa lös. Se till att ni uppsöker platser som tillåter detta så ofta som möjligt. Se till att valpen skall följa er. Är valpen ouppmärksam eller blir distraherad, göm er och låt valpen lista ut att när den inte följer med er, riskerar den att mista er. Ni kan också ropa på hunden och springa i motsatt riktning. Valpen kommer att tycka det är spännande och kommer efter i full fart. Koppla inte valpen var gång ni ropar på den. Ropa in hunden med olika intervaller, ge den en klapp ev. en godbit och släpp den igen. På det sättet tror den inte att inkallning är det samma som att bli kopplad. Se förövrigt kapitlet om inkallning. MILJÖTRÄNING Starta miljöträningen så snart som möjligt, men använd sunt förnuft i och börja lite försiktigt. Detta är kanske fodervärdens viktigaste uppgift. Särskilt viktigt är det för valpen att den får en naturlig och behaglig invänjning i de miljöer den senare skall arbeta i. På förhand vet vi inte vilken blind som skall ha hunden och inte heller var han/hon ska bo. Det är därför viktigt att valpen får goda erfarenheter från de flesta av de situationer den senare, som ledarhund, kommer att arbeta i. Att gå på trafikerade gator, trappor, hissar, åka med offentliga transportmedel, vara med i bilen osv. är mycket viktiga punkter. Kort sagt bör den vara med på allt som är en naturlig del av familjens vardag. Ta det lugnt och försiktigt utan att överbeskydda hunden. För en 15 månaders gammal valp, som inte har fått dessa erfarenheter, kan belastningen med att komma in till skolan och träningen bli ganska stor. Visar valpen tendenser till osäkerhet i enskilda situationer ömka inte med den visa den med din bestämda hållning att detta inte är farligt.

Detta bör valpen ha varit med om och vara van vid den är 1 år gammal

trafik, hissar, köpcentra, kaféer, stora folksamlingar, hala golv, trappor, glasdörrar, skyltfönster, höga ljud, broar, gångbroar, tåg buss, bilar, nattliga promenader (en del hundar är mörkrädda), åka bil, veterinärbehandling, andra djur (katt, häst, ko och får) & andra hundar.

Vad innebär Strikt Ägaransvar?

Hundägares ansvar regleras i lagen om tillsyn över hundar och katter, se här

Inledande säger lagen i 1 § 1 st. att hundar skall hållas under sådan tillsyn som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter, vilket sammanfattar vad som krävs av en hundägare.

Det är riktigt som du har uppfattat det att hundägare har ett strikt ansvar för sin hund. Det betyder att en hundägare är ansvarig för alla skador som dennes hund orsakar, oavsett om hundägaren inte har bidragit till vållandet av skadan eller förfarit vårdslöst på något sätt. Det kommer till uttryck i lagen i 6 § 1 st. Där sägs också att det som hundägaren tvingas betala för skador som hunden orsakat kan hundägaren i sin tur kräva åter om det är en annan person än hundägaren som förfarit vårdslöst och på så sätt vållat skadan. I 6 § 2 st. stadgas att samma ansvar som hundägare har också personer som har mottagit en hund till underhåll eller nyttjande.

Förutom att bli skadeståndsskyldig på grund av sitt strikta ansvar som hundägare kan en hundägare om denne handlat uppsåtligt eller oaktsamt även dömas till böter om denne haft sin hund lös utomhus trots att hunden visat en benägenhet att bita människor eller hemdjur, eller, om får finns i trakten, driva får. Detta enligt 2 och 8 §§

När kan man börja träna lydnad med sin valp?

Ju tidigare man börjar desto bättre MEN när det gäller valpar skall man alltid använda positiv förstärkning under lekaktiga former! detta innebär att man leker in önskvärda beteenden som tex stå, sitt, skall etc.

Rädsla för människor och barn

Anledningen att hundar är rädda för människor och barn kan bottna i dåliga erfarenheter. Det kan också bero på att vissa raser är mer reserverade än andra, har ambitionen att vakta hem och familj. De kan också uppleva människors kroppsspråk som hotfullt.

Ofta när vi tar kontakt med en hund går vi rakt emot den, söker ögonkontakt med hunden, klappar den på huvudet. Ibland försöker vi till och med krama om den. Dessa fyra signaler kan hunden uppleva som hotfulla. Hunden kan då svara med aggression, försöker dra sig undan eller fly från människan. Tvinga aldrig en hund att hälsa på någon den är rädd för!

Är hunden reserverad och rädd kan du träna den genom att slänga godis framför personen samtidigt som du säjer ”gå och hälsa”. Personen ska inte titta på hunden.

Tränat i flera dagar och på flera olika människor. När hunden går fram till människan utan att tveka kan personen ge godis till hunden, men fortfarande utan att titta på hunden. Först när hunden utan att tveka äter personens godis kan han eller hon titta på den.

Här kan det ofta bli ett litet bakslag. Hunden kanske skäller eller gör ett utfall – bli då inte arg på hunden utan gå därifrån med hunden. Gå sedan tillbaka och prova igen. Om hunden skäller igen är övningen för svår. Fortsätt då att träna, men utan ögonkontakt mellan person och hund.

Efter några veckors träning brukar hundarna gå fram till en främmande människa, försiktigt viftande på svansen, när husse eller matte säjer hälsa fint.

Om träningen inte visar resultat kan det finnas fler orsaker till hundens rädsla, eller också behöver hunden helt enkelt mer träning.

Vad är Pulpan?

[Pulpan är den innersta delen av nerver och blodkärl.]

dina klor

Hur ska man veta hur långt in man kan klippa klorna?

Hur ska jag veta hur långt jag ska klippa? På ljusa klor har man i allmänhet inga problem med att se pulpan som växer med ut i klon. Klipp strax utanför denna. På svarta klor kan man inte se pulpan, vilket innebär att man får klippa små steg ända tills man ser en liten prick i mitten av klon. Ju längre du väntar innan du klipper klorna på din hund, desto längre ut växer pulpan med i klon.
Varje gång du klipper av klon så retas pulpan tillbaka, vilket innebär att du kan få tillbaka den genom att klippa lite, lite men ofta om du väntat för länge mellan kloklippningarna.

Gör inte dundermisstaget att börja med att klippa alla klor samtidigt. Det blir ingen trevlig upplevelse varken för dig eller din hund. Lättast har ni båda att vänja er om du klipper en klo om dagen. Då blir det ingen lång pina för hunden och du kan pusta ut snabbare. Dessutom gör du det till en rutin att klippa en klo om dagen, snabbt och smärtfritt. När hunden har accepterat att du klipper klorna på den och du känner dig säkrare så kan du klippa fler per dag.
Till slut klipper du alla på en gång utan några problem.

Hur ofta ska man klippa?
Klipper du alla klor på en gång så brukar ungefär 1 gång/vecka vara rätt så lagom, men det beror på individ och hundens miljö (t ex mjukt underlag eller asfalt).

Gör det ont? Nej, det gör inte ont på hunden när du klipper i dess klor med en bra klotång. Däremot KAN det göra ont om du använder en klotång som inte är tillräckligt stark och vass för att klippa av din hunds klor. En sådan klotång pressar samman klon istället för att klippa av den. Självklart gör det också ont om du råkar klippa fel - i pulpan. Det är däremot inget farligt och oftast så gör inte hundarna någon stor affär av det om inte du gör det heller. Säg något trevligt som "hoppsan" med glad röst och fortsätt klipp så brukar det inte bli några problem.

Vad kan man använda om man klippt klorna för långt så att man har klippt i pulpan?

Blodstillade pulver. Däremot så kan det vara bra att ha s.k. blodstopp hemma (inte bara för kloklippning; hundarna bryter ibland klor på promenader eller skadar sig på andra sätt.) Doppa klon i pulvret så stannar blödningen direkt.

Ibland kan det vara en fördel att slipa ner klon med en nagelfil. Är du t ex väldigt osäker för att din hund har svarta klor så kan du slipa klorna istället för att klippa dem. Det finns också risk att hundarna fastnar med vassa delar om klorna är helt nyklippta, därför kan det vara bra att slipa ner extrema kanter efter du har klippt klorna. Detsamma gäller givetvis om du t ex har parkettgolv hemma, om du tycker att hunden rivs etc.

Ha i åtanke att det är bra om du inte slipar klon helt rund. Hunden måste få gå på klon och själv slipa den till en bra form för rätt balans. Hundar använder sina klor som dobbar, till skillnad från katter som använder sina som t ex vapen. Det finns jättebra nagelfilar med skåror som gör det lätt att passa in en klo och slipa den i rätt form.

Vad kan man ge sin hund för att undvika beläggningar eller plack på tänderna?

Parodontala sjukdomar är vanliga hos både hund och katt. I en litteraturstudie av Watson sammanfattades artiklar om parodontitprevalens hos hund och katt runt om i världen och man fann siffror mellan 53% och 97%. Precis som människan har hunden två tanduppsättningar; 28 mjölktänder, vilka börjar eruptera under fjärde levnadsveckan och börjar exfolieras då valpen är ca fyra månader. Den permanenta tanduppsättningen med 42 tänder brukar vara komplett då hunden är sex månader. Vid användandet av tanborste används Klorhexidin gel med fördel. Hårdtuggad föda och tuggpinnar bidrar till mindre gingivit och tandsten. Detta beror främst på den mekaniskt rengörande effekten.

Hur ska man göra för att lära sin valp att kunna hälsa på andra hundar dom första gångerna?

Låt aldrig valpen få intrycket av att andra hundar är farliga, T.ex. att lyfta upp valpen så snart en annan hund närmar sig. Den behöver lära sig det specifika kroppsspråket som gäller för hundar emellan. Det finns i stort sett alltid en hundklubb i närheten där det arrangeras valp-, hundägar- eller dressyrkurs. Ta kontakt med din lokala hundklubb för att få reda på träningstider, kurstider etc. Där är ett bra tillfälle för miljöträning av sin hund. När valpen och den andra hunden ska träffas Det är viktigt att valpen får möta andra hundar. När valpen skall hälsa på en annan hund skall detta ske under kontroll. Du måste självklart kunna bryta och ta valpen därifrån. Det är inte alla hundar som tycker om valpar, särskilt inte valpar med svansen högt över ryggen. (vilket betyder jag är lika stor som du) En normal vuxen hund vill aldrig angripa en liten valp. Det är därför bra att träffa andra hundar utan att dom måste leka. Det får aldrig bli roligare att leka med andra hundar än att komma till dig, när du ropar. Det är du som ska vara bästa kamraten för valpen. Det är du som bestämmer vilka hundar din valp skall leka med! Leken skall också begränsas. Det är viktigt att andra hundar inte betyder LEK! Andra hundar i koppel Det är viktigt att den lär sig att passera andra hundar utan att visa för mycket interesse, något som kommer till att vara av stor betydelse i hundens senare arbetsuppgifter. Se till att hjälpa valpen förbi den andra hunden genom att avleda och prata med valpen. OBS! Inte dra till dig valpen. Du ger hunden på den vägen en signal om att vara på sin vakt, och det kan i värsta fall ge valpen intryck av att andra hundar är farliga. När valpen drar ut mot den andra hunden, säg ett bestämt NEJ och ge den ett ryck i kopplet så den går i rätt riktning BERÖM när den gör rätt.

Var skall valpen sova?

Det är upp till dig var du vill att valpen skall sova om natten. Ofta är köket ett bra ställe, men valpen vill snart visa vilket ställe den föredrar. En valp vill ofta bita på sin säng, så köp inte någon dyr korg eller hundsäng till valpen. Valpen klarar sig utmärkt med ett varmt täcke som säng. Du måste lära valpen: gå och lägg dig, vid dom tillfällen när du inte vill bli störd. Valpen bör ha sin egen, skyddade plats där ni vistas mest. Se till att den platsen inte är dragig eller kall. Den bör ha god översikt, så att den kan hålla sig orienterad om sin flock. De första nätterna kan det hända att valpen gnäller och ylar lite. Om du inte vill ha valpen i sängen kan det vara bra att låta valpen ligga på golvet på ett täcke eller dyligt vid din säng dom första nätterna tills den har vant sig vid sin nya omgivning. Efterhand som valpen blir tryggare kommer den också sluta att gnälla och yla om natten.

Hur blir valpen rumsren

Det finns en oskriven regel hur man får en valp rumsren. Efter sömn, lek & mat skall valpen ut. Tänk på att valpen har en mycket liten blåsa jämfört med människor. Valpen är inte rumsren när den flyttar hem till dig. Den måste rastas varje gång den har ätit, lekt eller varit i aktivitet. Ge mycket beröm när valpen kissar och bajsar ute! Viktig att veta om valpen kissar och bajsar inne. Torka upp med en gång. Skäll inte på valpen den blir då rädd för att kissa/bajsa när du är du är i närheten och kan då börja gömma sig när den skall kissa och bajsa. Rumsrenhetsträningen tar då betydligt längre tid. Ta bort lösa mattor och liknande, då valpen helst kissar och bajsar där den slipper bli våt om tassarna. Metoder som att trycka valpens nos ned i sin egen avföring kombinerat med ovett, är direkt FÖRKASTLIGT, och bidrar till att valpen blir osäker. Den förstår att du är arg, men inte varför. Att det ser ut som valpen skäms efter en sådan omgång, är bara ett uttryck för att den har blivit osäker och rädd för dig! Det kan vara bra att ta bort vattenskålen på natten, då valpen kan vakna och börja dricka mycket, med påföljande behov av vattenkastning. Om dagen skall valpen självklart ha tillgång till vatten hela tiden.

Ensam hemma

Valpen skall vänjas till att kunna vara ensam hemma några timmar utan att bråka eller ödelägga. Denna träning kan påbörjas omedelbart efter du har haft valpen i 48 timmar. Kom ihåg att gå ifrån valpen när den är lugn, avslappnad eller sover. När hunden skall vara ensam hemma, skall man se till att den är ordentligt rastad och att den har fått gjort ifrån sig ordentligt. När den har kommit till ro är det dags att lämna den ensam. Det är viktigt att valpen inte får vara ensam i för långa perioder. Det är att be om trubbel. Om du är tvungen att lämna valpen längre än önskat, se till att ta bort allt ätbart, ge valpen några leksaker/ben som den kan underhålla sig själv med. Börjar valpen att yla för att ni skall komma tillbaka gå in och säg ett bestämt NEJ och gå ut igen. OBS! Gosa inte med valpen i denna situation, den uppfattar det då som ylar jag kommer dom och gosar med mig. Tänk på att ni har skaffat denna valp och den förtjänar inte att sitta själv hemma hela dagarna. Om man inte kan se till att det finns någon som kan se till hunden i omgångar under att man arbetar kan man leta efter ett hunddagis. Man bör även överväga att låta bli att skaffa hund på grund av tidsbrist!

Separationsångest

Får hunden ångest av att vara ensam kallas det separations-ångest. Rädslan yttrar sig bland annat genom att hunden är orolig, vankar omkring, ylar, tuggar sönder saker och till och med biter sig själv. Separationsångest kan bottna i tidigare obehagliga upplevelser som inträffat när hunden varit ensam. Den kan också uppkomma när hunden är sjuk och behöver trygghet från dig som är ”flockledare”. Ytterligare en orsak till separationsångest kan vara bristande ensam-hemma-träning eller att hunden lämnats ensam för tidigt eller för länge när den var valp.

Ensam-hemma-träning
Vill du ge valpen en bra start i livet ger du den en ordentlig ensam-hemma-träning. Lämna hunden under korta stunder flera gånger per dag. Säj alltid ”Hej då” innan du går hemifrån. Försök alltid hinna tillbaka innan hunden börjar gnälla och yla. Öka tiden successivt, men absolut inte för snabbt. När du kommer hem bör du inte berömma hunden alltför intensivt. Det räcker med att hälsa på den utan att överdriva. Placera hundens korg där den har uppsikt över dörren och stäng dörrarna till andra rum. På så sätt kan du förebygga att den varvar upp genom att springa fram och tillbaka i lägenheten eller huset.

Det är lugnande att äta och tugga. Ge därför hunden någonting gott att gnaga på när du går hemifrån, till exempel ett märgben eller ett gristryne. Har du en glupsk hund är det bättre med märgben eftersom gristrynet kan fastna i halsen. Märgbenet eller trynet får hunden bara ha när den är ensam hemma. När du kommer hem tar du upp det igen, även om hunden inte tuggat på det. Till slut kommer din hund att känna sig så trygg hemma att den börjar äta på det.

Ensam-hemma-träningen är lättare om hunden är trött till kropp och själ. Ta därför med hunden på en promenad och gör några övningar under tiden: Sök efter godis, träna på några cirkuskonster.

Efter promenaden är det viktigt att hunden gått ner i varv och känner sig lugn innan den lämnas ensam. Låt den gärna få bita på sitt tryne eller märgben när du går hemifrån.

Lämna inte en hund med separationsångest ensam innan den är trygg att vara det. Det är bättre att skaffa hundvakt eller låta hunden följa med.

Lek

Det är viktigt att du inte leker jakt och kamplekar! Detta resulterar i en stressad valp som till slut inte vill låta dig vara i fred

när du önskar det! KASTA INTE PINNAR ETC. TILL VALPEN Valpen blir lätt pinn eller boll fixerad och kommer efter en kort tid att springa efter allt som är inom synhåll. Den kan då också missförstå en höjd hand, och tro att du skall kasta något, om du i själva verket bara vinkar. Valpen blir oerhört stressad av pinn och boll kastning. Det har också förekommit allvarliga olyckor, där hundar har satt fast en bit av pinnen i gommen eller halsen. INGA KAMPLEKAR MED VALPEN Valpen lär sig mycket fort om vi låter den vinna dragkamperna. Den vill efter hand ta initiativet till att börja dragkampen. Den bryr sig då inte om det är byxbenet, tröjan eller liknande den tar som föremål för dragkampen. Alternativ Träna gärna vacker tass eller försök lära den rulla runt. Vi kommer att tipsa på praktiken. SPRING INTE EFTER ELLER JAGA VALPEN Valpen tycker detta är mycket roligt och vill efter ett tag stjäla saker för att ni skall springa efter den. Den kommer också att utveckla tendenser till att vakta saker den har stulit eller den kan stå och skälla på er för att få er till att springa efter sig. Så här gör du När valpen har tagit en av era saker säg ett bestämt NEJ och ta ifrån valpen den olovliga saken. Du kan gärna byta med en av valpens leksaker eller en godbit. Försöker valpen att smita därifrån ta fram en av valpens leksaker och lek med den. Från och med nu skall valpen ha på sig ett halsband inne. Det är då lättare att få tag valpen och korrigera den om den stjäl saker och ting.

Inkallning

BÖRJA INKALLINGSTRÄNINGEN OMEDELBART. DET ÄR DET VIKTIGASTE HUNDEN SKALL LÄRA. Ropa på valpen när den är på väg mot dig och ge den mycket beröm, ev. en godbit när den kommer ända in till dig och du har tagit kontakt genom att klappa den i mungiporna eller klappat den längs sidorna. Inte tvärt om utan godbit efter kontakt. Kommer inte valpen på första inkallningen, ge den ett skarpt NEJ och kalla in på nytt och spring ifrån valpen. Så fort valpen startar och springer mot dig BERÖM och sätt dig på huk med ryggen mot valpen. Det skall ALLTID vara positivt att komma till dig. Det får ALDRIG ske att valpen eller unghunden får obehag när den kommer. Detta gör att hunden inte vill komma in till dig om du låter minsta arg och inkallning uppfattas negativt. Inkallning när valpen är lös Den första tiden är valpen mycket rädd för att mista er. Ta vare på detta i inkallningsövningen. Låt valpen gå lös (på ett tryggt ställe) - sätt dig på huk, beröm och klappa när valpen kommer till dig. Använd HIT. Spring aldrig efter en valp som inte kommer - spring hellre ifrån den! Ge gärna en godbit när valpen kommer, efter beröm och klapp, som en extra förstärkning av en positiv övning. Inkallning i koppel När valpen är ouppmärksam ger vi den ett litet ryck i kopplet och använder kommandot HIT gärna namnet först, samtidigt som vi tar några steg ifrån, det ska vara trevligt och roligt för valpen att komma till oss. Reagerar inte valpen första gången, säg ett bestämt NEJ och kalla in på nytt. Avsluta alltid övningen med beröm och klapp. OBS! Måste anpassas efter den enskilda valpen. Valpen ska ha vad som är lagom just för den.

Avmaskning

För att din hund inte ska drabbas av inälvsparasiter bör du avmaska den regelbundet.

När du hämtar din valp hos uppfödaren är den minst åtta veckor gammal och redan avmaskad och vaccinerad. Avmaskning görs ofta två gånger innan valpen hämtas, vid fyra och åtta veckor ålder. Vaccinationen görs i samband med att valpen besiktigas av veterinär innan du får hämta hem den.

Avmaskning
Beroende på vilket avmaskningsmedel som använts de första två gångerna ska du därefter avmaska antingen 2 gånger, vid 10 och 12 veckors ålder, eller bara en gång vid 12 veckors ålder. Det kan din uppfödare ge dig anvisningar om. De vanligaste inälvsparasiterna hos hundar är spolmask, hakmask och bandmask. Spolmask syns i avföringen som vit smal spagetti. Andra tecken är att hunden blir mager och glanslös i pälsen.

När du har haft din hund ett år är det dags att avmaska den ännu en gång. Det finns ett antal receptfria avmaskningsmedel att köpa på apoteket. Många är bredspektriga, det vill säga de är effektiva mot flera sorters inälvsmask. De finns i olika former, som tabletter eller pasta. Förpackningarna är försedda med utförliga beskrivningar om dosering. Du behöver inte använda samma sorts avmaskningsmedel varje gång utan kan byta mellan märkena. Din valps uppfödare kan säkert ge dig tips och råd om detta.

Hur ofta ska man avmaska sin hund?
En gång om året är en vanlig rekommendation. Men om du ser mask i hundens avföring eller märker att den blir mager och glanslös i pälsen ska du självklart ge den en kur med avmaskningsmedel.

Du ska inte avmaska din hund om den är dålig i magen. Den kan efter en avmaskningskur bli litet lös i magen någon eller några dagar men det är inget farligt. Om den är dålig i magen längre än så ska du kontakta veterinär.

Hur kan man skydda sig mot fästingangrepp?
För att minska risken att drabbas av en fästingburen sjukdom ska man försöka skydda sig och sitt husdjur från att bli biten av fästingar. Här följer några råd:

Avlägsna fästingen så snart som möjligt. Det finns olika fästingpincetter på marknaden som gör det lättare att ta bort dem.

Människor som vistas i fästingrik miljö bör använda heltäckande klädsel.

Vaccin finns mot vissa av sjukdomarna, exempelvis TBE-vaccin för humant bruk. I Sverige finns idag inga godkända vacciner för djur.

Lever i tre år
Ixodes ricinus, ”den vanliga fästingen” är överförare av ett stort antal sjukdomar både hos djur och människa. Från det att äggen läggs tills fästingen är könsmogen tar det cirka tre år och fästingens liv består av fyra stadier. Första året lägger honan tusentals ägg. Larverna som kläcks från äggen ”äter ett blodmål” nästföljande år, faller till marken och utvecklas till nästa stadie, nymf. Efter att ha ätit ytterligare ett blodmål det tredje året utvecklas nymfen till vuxen fästing.

Lurar i gräset
Fästingen har inga riktiga ögon, men kan uppfatta ljus och mörker. Den kryper upp på ett grässtrå eller liknade och väntar på att ett värddjur ska komma förbi. När värddjuret närmar sig uppfattar fästingen vibrationerna i marken, ljusförändringar, värddjurets värme och koldioxiden i utandningsluften från värddjuret, och försöker då krypa upp på värddjuret.

Källförteckning:
Sveriges Veterinärtidning, Tema: Fästingburna infektioner. 1994, nr 7.
Veterinary Parasitology. Ed. GM Urquart et al. 1996, 2th ed.
Sveriges Veterinärtidning, Ehrlichia, Suppl. 30, 1999, nr 15.

Spökrädsla

När den 6-9 månaders valpen helt plötsligt blir rädd för saker som funnits omkring den under uppväxten kalls det för spökrädsla. ”Spökena” kan vara en soptunna, en bil, en golfbag: helt vanliga saker i dess omgivning.

Du ska inte tvinga fram hunden till det den är rädd för. Släng istället fram godis runt om och på föremålet. Låt hunden närma sig försiktigt och släng sedan ut mer godis. Ha tålamod – det kan ta ett tag innan hunden vågar gå fram. Pröva gärna detta precis innan hunden får sin mat.

Bygg upp hundens självförtroende

Det finns en koppling mellan dåligt självförtroende och rädsla. Framåt och orädda individer klarar av rädslor bättre än ängsliga och osäkra. Har du en hund som är osäker eller rädd kan du bygga upp självförtroendet med olika självförtroendeövningar.

Övningarna ska vara tillräckligt utmanande och kluriga, men får inte vara så pass svåra att hunden misslyckas. Klara den inte övningen får den motsatt effekt: Du har sänkt förtroendet istället för höjt det.

Balansövningar
Att träna agility är utmärkt som självförtroendeträning. Använd gärna skogens kuperade terräng – klättra och kryp på stockar, sitt vackert på en sten eller bänk.
Se bara till att underlaget inte är för halt och var försiktigt om din hund har AD eller HD-problem.

Cirkuskonster
Att kunna vinka, ge vacker tass, dansa, sitta vackert, rulla runt, snurra, titta åt höger eller vänster ökar också din hunds självförtroende. Vill du lära dig mer om detta kan du läsa böckerna ”Min bästa vän” av Marie Hansson och ”Aktivitetsboken” av Memea Mohlin.

Nosarbete
Att använda hundens fina väderkorn för att stärka självförtroendet är både nyttigt och roligt. Låt hunden spåra efter till exempel blodspår eller söka upp några kantareller, det går bra med både frusna och torkade. Hunden tycker också om att söka efter personer, godis, leksaker ”borttappade” föremål som till exempel vantar, mössor eller nycklar. Men ta inte dina viktigaste nycklar utifall att hunden inte hittar dem.

Nyttohundsövningar
Att göra det lättare för dig själv samtidigt som du stärker hundens självförtroende låter väl bra? Träna hunden att städa, hämta läsk i kylskåpet, knäppa på och av TVn, tända och släcka ljuset.
Det finns ingen litteratur i ämnet, men det finns kurser som lär ut övningarna.

Problemlösningar
Att lösa problem är också något som stärker hundens självförtroende. Locka hunden att dra fram godis i ett snöre under soffan, öppna paket och leka med kluriga hundleksaker.

Vaccinering

För att hålla de smittsamma sjukdomar som finns i Sverige på en så låg nivå som möjligt är det viktigt att alla hundar vaccineras. Alla valpar ska vaccineras mot såväl parvo som valpsjuka och smittsam lever-inflammation (HCC).

HCC
Smittkällorna är framför allt virushaltig urin och avföring.

Genomgången HCC-infektion ger livslång immunitet. Infektion med HCC-virus sker via mun och näsa.

I många fall tillfrisknar hunden efter 1 veckas sjukdom. I svårare fall ses tecken till ökad blödningsbenägenhet i form av punktvisa blödningar i slemhinnor, särskilt i munslemhinnan, blodiga diarréer, leverförstoring och ibland även blodblandad vätska fritt i buken.

På grund av levercellskador kan hunden hamna i koma (medvetslöshet). Cirkulationsstörningar kan ge upphov till chock och sjukdomen kan leda till hundens död.

I mycket akuta fall kan hunden drabbas av plötslig chock och död utan andra föregående symtom.

Hundar som överlever får oftast ca 8-10 dagar efter de första sjukdomssymtomen grumlingar i ena eller båda hornhinnorna, "Blue eye". Denna grumling beror på ökad vätskehalt i hornhinnan. I själva verket har virus då nått ögonen och gett upphov till en immunologisk reaktion i främre ögonkammaren.
Reaktionen bekräftar diagnosen HCC-infektion

Parvovirusvaccin bör ges vid 8 veckors ålder, 12 veckors ålder och därefter en gång om året. Mot valpsjuka och HCC ges ett så kallat dubbelvaccin vanligen då valpen är ca 12 veckor. Omvaccinering sker vid ett års ålder och därefter enligt vad din veterinär rekommenderar.

Valpsjuka
Valpsjuka är en luftvägsinfektion orsakad av virus, som ger rinnande ögon och näsa, kräkningar, diarré och neurologiska symtom. Valpsjukevirus betraktas som den vanligaste orsaken till kramper hos valp under sex månaders ålder.

Parvo
Parvovirusinfektionen uppträdde första gången 1978 och samtidigt i flera världsdelar. Den kom till Sverige hösten 1979.

De flesta hundar som smittas med parvovirus blir inte sjuka.
Insjuknande sker enligt litteraturen endast hos ca 20 % av de smittade hundarna.

Dödligheten varierar mycket och kan påverkas av andra faktorer såsom parasitsmitta.

Hundar med mycket låg eller hög ålder anses har högre risk att få parvo liksom parasiter och andra sjukdomar.

Smittan sprids med avföring som innehåller virus. Infektion sker via mun och svalg, därefter tar tonsillerna upp viruset som därifrån transporterar viruset till lymfknutor och lymfvävnader i tarmen. Där sker den första virusförökningen.

Sedan förs infektionsdugliga viruspartiklar ut i blodet och sprids bland annat till vissa celler i tunntarmslemhinnan. Där sker nästa virusförökning och den ger omfattande cellskador i tarmslemhinnan som ger upphov till diarré och blödningar i tarmen.

Skendräktighet hos tik

Om din tik blir nedstämd eller uppför sig konstigt efter löpet, så har det säkert en naturlig förklaring. Man räknar med att 40% av alla tikar drabbas av ett fenomen som kallas skendräktighet. Under denna period tror tiken själv att hon ska bli mamma och uppvisar såväl fysiska som psykiska symptom.

Skendräktighet är ingen sjukdom utan är tikens hormonella beredskap för att ge di och vårda valpar. Omedelbart efter att tikens höglöp (östrus) avslutas, inträder metoöstrus, en period som motsvarar dräktighetstidens längd. Den här perioden inträder vare sig tiken paras eller inte. Även om du inte parar din tik så kan hon alltså få symptom på dräktighet, skendräktighet.

Varför skendräktighet?
Varför blir då egentligen tiken skendräktig? För den nutida hunden fyller inte skendräktigheten någon funktion utan ställer oftast till besvär. I vargflocken har dock skendräktigheten en viktig funktion. Bland vargarna så är det endast flockens ledartik som får lov att föda valpar. Man antar att det fungerar på detta vis för att flocken blir starkast om endast generna från de sundaste och starkaste djuren (alfahanen och alfatiken) förs vidare. Om det skulle hända något med flockens ledartik så att hon inte själv kan ta hand om sina valpar, ska någon av de andra, skendräktiga, tikarna kunna gå in och ge di åt valparna i stället för mamman. På så vis säkerställs att just ledartikens anlag förs vidare till nästa generation.

Hur påverkas tiken?
De synliga tecknen på skendräktighet brukar uppstå ca en till två månader efter löpningen. Rent fysiskt kan tiken kan gå upp i vikt och hon blir då gärna svullen runt buken. Hon kan få juversvullnad och bilda mjölk eller ett tunt sekret i juvren. Ätstörningar är också helt normala. Ofta vill tiken inte äta alls under en period och då är det naturligtvis viktigt att du ser till att hon i alla fall får i sig vatten. Vissa tikar får istället ökad aptit.

Tikens beteende kan också påverkas. Hon kan få ett utpräglat modersbeteende; hon bäddar och bygger bo. Hon kan också vara allmänt rastlös och orolig. Det händer även att tiken adopterar allehanda ting, till exempel gosedjur och skor, som sina ungar. Dessa surrogatvalpar bör tas ifrån tiken eftersom de kan stimulera skendräktigheten. Tiken kan också blir nervös eller slö och ibland ses även en ökad aggressivitet, speciellt om hon tillåts behålla och vakta sina ”valpar”.

De flesta tikar som blir skendräktiga får huvudsakligen de fysiska tecknen och blir kanske lite allmänt nedstämda under perioden. Det finns dock tikar som får direkta depressioner i samband med skendräktighet.

Öka motionen
Skendräktigheten varar oftast i flera veckor. Den kan vara ett problem både för hunden och för hundägaren. Förutom att hunden kan bli nedstämd, vilket orsakar huvudbry även hos ägaren, så kan tiken även få fysiska besvär. Ibland stimulerar tiken själv mjölkproduktionen genom att tvätta och ibland själv snutta på sitt juver. Mjölkproduktionen kan orsaka förändringar i mjölkkörtlarna. Med lite otur så kan den också leda till att tiken får juverinflammation, om symptomen inte behandlas direkt. Ibland får tiken även kräkningar under denna period.

Varje tik kan reagera på olika sätt under skendräktigheten. Vissa visar alla tänkbara symptom medan andra endast visar ett eller ett par. Det är vanligare att en tik visar psykiska än fysiska symptom.

För att motverka att symptomen uppkommer, är det tillrådligt att öka motionen på hunden samtidigt som du drar ner ordentligt på maten. Med tanke på att många tikar är högt ovilliga att motionera under skendräktigheten och att vissa får ökad aptit, så kan det innebära en nog så utmanande uppgift. Även om det kan kännas hårt att vara sträng mot sin skendräktiga tik, måste man hålla i åtanke att det i slutändan är just för tikens eget välbefinnande som hon inte får ligga hemma på sofflocket och äta praliner hela dagarna - även om det råkar vara vad hon själv tycker att hon är bäst lämpad för under denna period.

Medicin mot skendräktighet
Det finns även en receptbelagd medicin, Galastop, som du kan få av din veterinär som motverkar skendräktighet. Denna är att rekommendera om din tik påtagligt påverkas av skendräktigheten. Den får dock gärna kombineras med ökad motion och tillfällig minskning på matransonen. Det verksamma ämnet i Galastop är kabergolin som långvarigt hämmar mjölkproduktionen och även påverkar symptom som hör samman med mjölkproduktionen. Biverkningar av medicinen kan bara övergående slöhet, att hunden inte vill äta och ibland kräkningar. För de tikar som lider av allvarliga besvär, uppvägs dessa biverkningar av att tiken får möjlighet att snabbare komma på rätt köl efter skendräktigheten och bli sitt vanliga trevliga jag igen. Om minsta tveksamhet råder om huruvida tiken faktiskt blivit parad under löpet, ska dräktighet uteslutas (till exempel genom ultraljud eller röntgen) innan medicinen sätts in, då den kan förorsaka abort hos dräktiga djur.

När din tik är skendräktig så ska du tänka på att försöka hålla henne sysselsatt och att ägna henne extra mycket uppmärk-samhet. Det kan mycket väl vara så att tiken genomlider en jobbig period och då behöver hon få ”skingra tankarna” och känna sig lite extra omhuldad och uppskattad.

Pneumonyssoides caninum - hundens noskvalster

Av Lotta Gunnarsson, avdelningen för parasitologi, SVA.

Bakgrund
Noskvalster, Pneumonyssoides caninum, är en parasit som lever i hundens nos och bihålor. Den första rapporten om parasitens existens kom från Michigan, USA 1940. År 1971 beskrev de svenska veterinärerna Dan Christensson och Claes Rehbinder för första gången fynd av noskvalster hos hundar i Europa. I dagsläget har förekomst av noskvalster rapporterats från i stort sett hela världen t.ex. Australien, Sydafrika, Japan, Kanada, Italien, Spanien, Finland, Frankrike, Iran samt flera olika stater i USA. Av okänd orsak är det framförallt i Sverige och i Norge som man anser att parasiten orsakar problem hos hundar.

Vid Avdelningen för parasitologi, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA), pågår sedan 1995 ett forskningsprojekt med syfte att ta reda på mera om hundens noskvalster. Projektet finansieras med bidrag från SVA:s forskningfond, Agria, Göteborgs Jagtsällskaps stiftelse, Thure F och Karin Forsbergs fond, Svenska Jägareförbundet, Sveriges Veterinärförbunds Forskningsfond, Stiftelsen Albert Hjärrefonden, Svenska Kennelklubben, Växjö Djurskyddsförening, Sällskapsdjursfonden vid SLU, Svenska Stövarklubben och Östsvenska Fågelhundsklubben.

Pneumonyssoides caninum kvalstret är oval till formen, svagt gul i färgen, 1,0-1,5 mm lång och 0,5-0,9 mm bred d.v.s. synlig för blotta ögat. Hanen och larven är något mindre än honan. Det vuxna noskvalstret har fyra benpar medan larven har tre. Trots att man känt till parasitens existens sedan 1940 är dess livscykel fortfarande till största delen okänd.

Förekomst vid obduktion
Noskvalster kan upptäckas i samband med obduktion om hundens näs- och bihålor öppnas. Christensson och Rehbinder undersökte i början av 70-talet 424 hundar i samband med obduktion. Åtta (2%) av hundarna var infekterade med noskvalster. I en liknande undersökning gjord i Norge 1993 undersöktes 248 hundar i samband med obduktion och man fann att 17 (7%) av dessa var infekterade med noskvalster. Inom ramen för noskvalsterprojektet vid SVA har 534 hundar undersökts vid obduktion. Noskvalster hittades hos 111 (21%) av dessa. Det förefaller således som om noskvalsterinfektion blivit vanligare i den svenska hundpopulationen. Orsaken till detta är okänd men en bidragande orsak skulle kunna vara att antalet hundar ökat under denna period. År 1960 uppskattades antalet hundar i Sverige till 314 000 och år 1999 till 800 000. Det är tänkbart att denna ökning underlättat smittspridningen.

Antalet kvalster per infekterad hund varierade i vår undersökning från ett enda upp till som flest cirka 250 stycken. De 534 undersökta hundarna varierade i ålder från 4 dagar och upp till 15 år. Den yngsta infekterade hunden var 4 månader och den äldsta 12 år. Det förefaller som om noskvalsterinfektion är vanligare hos hundar äldre än 3 år jämfört med de som är yngre. Däremot är det ingen skillnad mellan tikar och hanhundar.

Etthundrafyrtiofem katter liksom 66 vilda rödrävar, två lodjur och en panda har också undersökts med avseende på noskvalster. Inga fynd har emellertid gjorts hos dessa djur.

Smittspridning
Man vet inte hur smittspridningen sker. Direkt smitta från hund till hund verkar trolig, eftersom man ibland kan se kvalster krypa på hundens nos. Eventuellt kan även indirekt smitta förekomma, eftersom parasiten kan överleva relativt länge utanför hunden. Våra egna försök har visat att noskvalster kan överleva i fuktig miljö i tre veckor både i rumstemperatur och i kylskåpstemperatur. I torr miljö dör de däremot inom ett dygn. De är relativt snabba: larvernas rörelsehastighet har uppmätts till 1 cm/s. De vuxna kvalstren är långsammare.

Symtom
Hundar med noskvalster kan uppvisa olika symtom men vanligen rör det sig om symtom från de övre luftvägarna i form av t.ex. nysningar, fnysningar, inåtvända dragningar och försämrat luktsinne. I en nyligen genomförd svensk studie av 70 hundar med konstaterad (n=25) eller misstänkt noskvalsterinfektion (n=45) var det vanligaste symtomet inåtvända dragningar. I en liknande norsk undersökning av 20 hundar observerades ett eller flera av följande symtom; klart näsflöde, nysningar, inåtvända dragningar, klåda i ansiktet samt försämrat luktsinne. Intensiteten i symtomen varierar, dels hos den enskilda hunden dels från hund till hund. Allmäntillståndet är oftast opåverkat.

Diagnos
I samband med obduktion är det lätt att ställa diagnosen noskvalsterinfektion, men när det gäller den levande hunden kan det vara desto svårare. I dagsläget finns det inte någon enkel och pålitlig metod utan oftast får djurägaren nöja sig med en sannolikhetsdiagnos och många hundar behandlas ”för säkerhetsskull”. Ibland kan diagnosen ställas genom att hundens näshåla spolas med t.ex. fysiologisk koksaltlösning eller genom inspektion av näshålan med endoskop. Detta kräver dock att hunden sövs. Det är därför uppenbart att det finns behov av en enkel och tillförlitlig metod för att ställa diagnos på den levande hunden. Vid Avdelningen för parasitologi, SVA, har vi studerat noskvalsterinfekterade hundar för att dels följa det kliniska förloppet, dels studera om cirkulerande antikroppar kan påvisas för att kunna utveckla och utvärdera en test (ELISA) för serologisk diagnostik. Blodprover togs regelbundet och 11 dagar efter det att hundarna smittats med noskvalster kunde antikroppar mot noskvalster påvisas hos de infekterade hundarna. Den serologiska testen ska vidareutvecklas så att veterinärer i framtiden förhoppningsvis ska få tillgång till en enkel metod att ställa diagnosen noskvalsterinfektion hos hund.

Behandling
Tidigare behandlingar innebar flera mer eller mindre riskfyllda och för hunden osäkra metoder, t.ex. givande av näsdroppar bestående av en lösning av eter och mineralolja eller inhalation av organiska fosforföreningar. Ivermectin (Ivomec®) föreslogs för första gången 1988 för behandling av hundar med noskvalsterinfektion. Sedan dess har flera författare rapporterat framgångsrika behandlingar av noskvalsterinfekterade hundar med ivermectin. Preparatet är dock inte registrerat för användning mot noskvalsterinfektion hos hund. En del individer inom framförallt vissa raser, som collie, shetland sheepdog och australian shepherd, är känsliga för ivermectin och dödsfall har förekommit. Under 1995 och 1996 genomfördes en klinisk prövning av milbemycin oxime (Interceptor®) som behandling mot noskvalster. Prövningen utfördes vid Regiondjursjukhuset i Strömsholm, Göteborgs Djurklinik AB och Institutionen för kirurgi och medicin, smådjur, SLU, i samarbete med Avdelningen för parasitologi, SVA. I studien ingick 70 hundar. Av dessa var 68 symtomfria efter avslutad behandling och de två återstående bättre men inte helt bra. I en norsk studie behandlades 20 hundar med samma preparat. Efter genomgången behandling var 17 av hundarna symtomfria och övriga tre var bättre men inte helt bra. Som nämnts har behandling av hundar med noskvalster tidigare inneburit risk för allvarliga biverkningar och i vissa fall även dödsfall. Resultaten från dessa två studier är emellertid lovande. Fördelen med milbemycin oxime är att det endast ger lindriga biverkningar och kan ges till alla hundraser.

Fortsatta studier
Den serologiska diagnostiken ska vidareutvecklas

Blodprover från olika delar av landet kommer att analyseras för att se om det föreligger geografiska skillnader vad gäller noskvalsterinfektion hos hundar i Sverige. I det obduktionsmaterial vi hittills studerat ingår framförallt hundar från Uppsala- och Stockholmsområdet.

Christina Strandberg, Kennel Dobgun´s .
Copyright © 2007 Kennel Dobgun´s. Med ensamrätt.